I torsdags var jag ute på afterwork i Lund tillsammans den pengagalne, den tyste, den respektive, den pratglada samt den positiva lantisen. Ett ganska blandat och udda gäng bestående av kompisar, kursare och övriga.
Vi möttes upp på Kulturen, det enda stället som inte var knökfullt. Vi åt deras grillbuffé för 149(!) kronor. Det var den pengagalnes idé. Vi drack deras 3,5 procentiga (!) öl. Det var ingens idé. (Ärligt talat, vad fan är det för ställe som bara serverar folköl?!)
Det regnade, men vi satt under ett segel. Servitrisen var trevlig och jag kände igen henne, men kunde inte lokalisera henne. Funderade på om hon var en av dem som gått i min klass på gymnasiet och sedan bytt till en annan klass.
Samtalstonen växlade mellan skratt och allvar. Ibland blev det stelt, ibland uppsluppet.
Jag kände mig lite hängig och trött. Smått osocial. Försökte göra mitt bästa i att vara sällskaplig.
En halvtimme efter att den pratglada anslutit till gänget (hon hade varit hemma och tvättat) så gick vi ner till Stortorgets uteservering. Den positiva lantisen begav sig hemåt eftersom hon skulle "jobba imorgon".
Det hade slutat att regna men blivit kallare, jag tog på mig jackan. Det kändes märkligt att ha på sig jacka igen efter att ha gått i t-shirt och shorts i snart två månader.
Det var mycket mer folk på Stortorget än på Kulturen. Vi köpte en varsin öl. Stark! Marken vibrerade när bussarna körde förbi på stora södergatan. Den pengagalne var hungrig, igen(!) och ville köpa nachos. Men han bangade då ingen annan var sugen på det.
Kvällens mest dramatiska händelse inträffade då någon sprängde sitt cykeldäck med hjälp av kommunens cykelpump intill uteserveringen. Helt plötsligt hörde nämligen en skithög smäll och ALLA tystnade. Först lät det som ett pistolskott, men sedan insåg de flesta att det var en cykelslang som exploderat och samtalen fortsatte som om inget hade hänt.
Den pengagalne, den respektive och den tyste begav sig sedan mot tåget hem till Helsingborg. Jag och den pratglada satt kvar men gick kort därpå. Den pratglada ville festa mer, men jag ville bara hem och sova. Medan den pratglada tog sitt tåg till Malmö cyklade den tråkige hemåt, trött och full...
lördagen den 31:e juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Det äro nyanserna som gör det Lasse!
SvaraRaderaKör hårt!
Niklas