Åttonde inlägget

Det här med sittplatser i fikarummet är något heligt på arbetsplatsen har jag märkt. Man sitter alltid på samma plats och äter. Denna ordning går inte att rubba!
På mitt sommarjobb kommer det ibland in en snubbe och fikar med oss under frukost och lunchpauserna. Ibland så jobbar han lite också, dock så ser man honom bara under pauserna. Hur som helst så har denna tjomme en egen plats vid fikabordet -trots att han dyker upp ganska oregelbundet på vårt kontor.
Den stora kontroversen i det hela är att JAG, dvs. sommarjobbaren, brukar sitta på hans plats. Och detta är naturligtvis ett stort NO NO för personen i fråga.
Första gången han kom dit efter att jag börjat där så påpekade han det direkt till mig. "Hörru du, du sitter på min plats", sa han. Jag fick då snällt flytta på mig. Andra gången han var där och fikade med oss så stod han bara och stirrade på mig när jag satt på hans plats. Jag insåg vilken blunder jag gjort och försökte då lämna tillbaka platsen till honom.
Men det var för sent. Skadan var redan skedd. Världsordningen hade rubbats.
Något uppgivet replikerade han "Jaha, då får jag väl sätta mig någon annanstans".
Sedan detta ögonblick har jag börjat sitta på en annan plats. Jag vill ju inte sabba hans dag i onödan. För det verkar ju inte finnas något värre än att sitta på FEL plats under fikapausen.
Men jag måste erkänna att jag då och då tänjer på gränserna och tar hans plats ändå. Kanske hamnar jag i helvetet för detta. Men den risken är jag beredd att ta.
Livin' on then edge!