Sjunde inlägget

Den extrema värmeböljan fortsätter och tycks aldrig ta slut. Det är NÄSTAN så att man längtar till hösten...
Igår efter jobbet stack jag till Malmö för en spelning med min orkester. Vi spelade på Sim-SM. Och då tänkte man ju lite innan, "Wow, SM - fan va stort!". Fast det var inte så stort. Iallafall inte för mig som åskådare. Det kändes lite fattigt, faktiskt.
Förvisso, vi såg ju inga tävlingar. Först efter att vi framfört vår sista låt (Nationalsången!) satte tävlingarna igång. Men då var ju ingen i orkestern kvar och kollade. Med detta i åtanke borde jag kanske inte vara så kategorisk och döma ut hela mästerskapen...

Del två av min kväll utspelades på Krischansta nation. De har onsdag- och fredagspub hela sommaren. Och detta måste man ju utnyttja. Efter en snabb dusch hemma drog jag och P.G dit på våra cyklar. När vi kom fram var jag svettig igen. Det rann längs ryggen, benen och pannan. Jag ångrade mitt klädval - långbysor och långärmad skjorta. Trots att det var kväll så låg temperaturen på 25 grader med gassande sol. Så fort jag slängt upp mitt leg för den uttråkade vakten i entren gick jag in på toan för att torka av den värsta svetten under skjortan. P.G uppmärksammade skadeglatt mig om det tilltagande svettmönstret på min rygg. Jag fick lite panik. Mönstret hade snart också börjat sprida sig till framsidan, magen och bröstet. Jag bestämde mig till sist för att försöka ignorera det.
Vi beställde mat. De hade hamburgare. P.G tog en enkel burgare medan jag tog en dubbel. Jag raljerade självsäkert en stund om hur lite mat han skulle få och att han inte skulle bli mätt, i och med att han bara tog en enkel burgare.
Det visade sig dock att jag hade fel. Burgarna var nämligen gigantiska. De var ta mej fan de största burgare jag sett. Och jag, min dumme fan, hade beställt en dubbel! Jag fick nästan en smärre chock när barjobbaren kom ut med min tallrik. Där låg två diskusliknande burgare under ett oproportionerligt litet bröd. P.G skulle definitivt bli mätt av sin portion medan jag skulle sluta som Mr. Creosote från Monty Pythons: The Meaning of life innan kvällens slut.
Men det slutade som tur var väl. Tillsammans med ett par gamla bekanta vid namn Heineken och Staropramen så lyckades jag till slut pressa ner diskusburgarna i magen. De var riktigt goda!
Överlag så var det en väldigt trevlig kväll med skön stämning och atmosfär. Sommarkrischan - på återseende, hopefully!